Åhhh!

Hittade min blogg och inser att tiden bara sprungit iväg!
Allt börjar bli mer normalt nu, sedan olyckan med Mats.
Men, som förut är det inte...men kommer kanske bli.
Nångång.
Nån dag.

Jag vill helst inte prata så mycket om det, då det inte har handlat om något annat sedan han föll.

     Det var en helt vanlig lördag, den 28 januari, och det hade kommit massor med snö.
Mats hade skottat tre tak här på gården, och hade bara ett kvar...storgaraget.
Eller rättare sagt på taket ovanför lägenheten vi har där. Det är 7 meter högt, och han hade ingen säkerhetssele eller något sånt på sig. Som vanligt.

     Han tycker att jag är en pessimist som ser risker lite överallt, och som vill ta det säkra före det osäkra, både när det gäller att ge sig ut på isar, låta barnen gå själva över vägen, vara nära poolen, och i närheten av alla stora maskiner som barnen kan hamna under och så....
Så var det även den här dagen, och jag bad honom vänta tills jag kom hem från affären. Det skulle kännas mycket säkrare om jag fick lyfta upp honom med traktorskopan, tyckte jag...
    Själv anser jag att jag bara är realist! Jag vet ju vad som kan hända och när risken för allvarliga skador och olyckor är överhängande. Eftersom det är så högt på det här garaget, så tyckte jag att det vore dumt av honom att klättra upp dit själv...
Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände barnen någonting, bara för att man inte varit nog försiktig. Men att han själv klättrar 7 meter upp och faller ner...det kan jag inte göra så mycket åt...annat än att bli förbannad! (ja, så här efteråt, när man oroat sig o mått jättedåligt i en månads tid...då känns det så. *morr*)
    Jag kanske låter oförstående, men det är jag inte. Han hade änglavakt och jag är så glad att det gick så bra, men likt förbaskat är jag arg på honom för att han ställde till det i onödan!
   Jag antar att det är väl någon sorts reaktion som kommer efter en sån här grej.
Jag hoppas han lärt sig nånting av det, och att han tänker åtminstone på barnen innan han hittar på nåt sånt igen....
De vill ju inte va utan sin pappa...

   Han bröt ryggen, hade frakturer på flera revben, på bröstbenet och på fyra utskott i nacken. Så det var allvarligt, och till en början visste vi inte hur det skulle gå.
Risken att ryggmärgsvätskan skulle sippra ut var stor, och hade ju kunnat förändra hela livet för oss alla på en sekund. han hade ju kunnat blivit tvungen sitta resten av sitt liv i en rullstol. Hemska tanke!
Men man hade nog fixat det åxå på nåt vis. Allt går ju, och det som inte går, det går ändå!

   Han är ju, som alla vet, både envis och seg, så han har repat sig bra efter de två operationerna. Många har sett chockade ut när de kommit och hälsat på med blommor och annat. Där sitter Mats som om inget har hänt...men han har gått på riktigt starka mediciner hela tiden, och har inte haft så ont.
För en och en halv vecka sedan slutade han med morfinet, och plötsligt var jag gift med en grizzlybjörn ;)... Nu förstår jag hur det är att leva med en missbrukare.
Irriterad, lynnig, och rastlös har han varit emellanåt. Men fördet mesta är han som vanligt...
Själv är man tillräckligt slut på och trött efter den gågna månaden, att man inte orkar med så mycket mer.

    Helst av allt skulle jag bara vilja komma hemifrån ett tag. Men självklart ta barnen med mig.... men det går ju inte heller, när man måste göra alla lyft som inte han kan göra några månader framöver. Jag får väl se det som träning när jag bär vattenhinkar, vedkorgar, skottar och allt annat som han hjälpt till med förut.


    Det är iallafall en underbar årstid det här! Solen har lyst i flera dagar nu och flera decci snö har smält bort. Jag hoppas vi får en ganska tidig vår, så sommaren blir lång. För vintern har verkligen känts lång.

Näpp, dags att fortsätta jobba, men först lite lunch till barnen. De har ju sportlov denna vecka! <3

Foton: Emmili Öberg

Hösten är här....

Jag vet att jag varit så dålig på att uppdatera bloggen... känns lite onödigt att överhuvudtaget ha en blogg när man inte skriver oftare... Men men.
Det är ändå lite kul att kunna gå tillbaka och läsa om vad som hände för ett år sedan  och så, om man skulle känna för det.

Som sagt, hösten är här, och nu på morgonen när Charlie och jag tog en morgonpromenad så var det riktigt halt på sina ställen på landsvägen.
Men luften var kall och klar och vi hade det riktigt mysigt, vovven å jag!

Igårkväll skulle jag testa mina nya superdojjor som jag köpt på Team Sportia, så jag tog med mig Anders ut i skogen som sällskap...Är ju så himla inbillningssjuk när jag går själv, och tror att det lurar nallebjörnar överallt, så Anders fick vara beskyddare åt "fastera" :) Man känner sig lite gammal när man är ingift faster åt pojken... Sååå mycket äldre är jag ju inte ändå! ;)))
Skorna, som lovar träningsvärk i rumpa och ben, var riktigt sköna att gå i, och faktiskt...det känns idag! :)

Nu ska jag sätta igång med dagens jobb. Det blir mera datorjobb, trycka ut dekaler, och skicka förslag. Alltså, det tar en masa tid vid datorn när man jobbar med tryckeriet.
Att designa loggor, namnetiketter, bildekaler och skyltar, tar massor med tid! Men det är jättekul! Måste bara hålla axlar i trim, så jag orkar och inte får så ont. Så träna, träna, träna! Åker nog in till stan imorrnkväll och kör ett pass.
Sedan rider jag på morgnarna när barnen åkt till skolan. Då har jag ett par timmar på mig innan jag öppnar cafeét och butiken. Jag vet att jag är previligierad som kan bestämma min dag på det här viset, och jag är så tacksam över att det fungerar.
Det viktigaste är att man är fokuserad när man jobbar, att man har självdisciplin och jobbar de timmar man ska. Annars håller det inte i längden.

Nu är min lediga tid slut och jobb väntar!
Ha en underbar dag!

Sätter in lite höstbilder här på bloggen... Ha det bäst, och sköt om er!

Tiger & Pip

Charlie är barnvakt!

Höstfärger!

Conny efter en skön morgontur

Life goes on...

Ja, livet fortsätter sin gilla gång här på gården och hos oss.
I morrgon börjar barnen skolan igen.
Wille börjar miniettan och tycker förstås att det är jättespännande!
Vicke börjar tvåan, och jag hoppas han tycker det är lite roligare i år,
för det är inge kul att vara skoltrött redan i första klass!

Själv så trappar jag ner på caféet en aning, men kommer ha "gófika"
även i vinter. Öppettiderna ändras dock och vi har bara öppet måndag till fredag.
Inte lördag och söndag som jag haft i sommar.
Tar tag i tryckeriet på allvar nu åxå. Har ju en hel del som väntar där, så det blir kul.

Igår hade pojkarna och jag målardag nere i lilla stallet. Allt omålat trä skulle bli rött.
Det blir verkligen fräscht med färg alltså! Ser nästan nybyggt ut, trots att det hunnit bli 4 år... eller fem eller vad det nu blir. Åren har ju en tendens att gå, och man gissar alltid för lite när man ska gå tillbaka till tidigare händelser... *skratt*

Även idag är det målning på schemat. Vi kommer få en strålande vacker tisdag med sol, så det är bara att passa på! Skönt att få lite utomhustid åxå, när när man bara jobbat inne i sommar....

Agnes jobbar på med Ellagumman, och det går riktigt bra... tycker jag i alla fall.
Jag, som känner Ella så väl, ser ju att hon blivit mycket mer harmonisk och tillfreds.
Det känns jättebra i matte-hjärtat! <3
Jag hoppas ju få lite mer tid i vinter så jag själv åxå kan få njuta av denna dyrbara och fina häst! :) Hon är så känslig när man rider henne, så får man bara henne med sig så är det som att rida på moln.... (jag lånade en bild från Agnes blogg. Så fina tillsammans..)

Hade ju länge funderat på att sälja henne, men kunde helt enkelt inte. Hon är värd en hel del med sin stam, och vackra exteriör och så, med jag tänker inte sälja henne nu när hon äntligen lugnat ner sig och lagt av med sina unghästfasoner, som hon hade de första fem åren... *ler*  Hon är ingen enkel dam, men rolig och framförallt oförutsägbar. Hon charmar de flesta och har så mycket själ i sin blick... vår lilla Ella cinderella (askungen...med askgrå hårrem!)

Nu ska jag öppna butiken och caféet för dagen. Starta kaffebryggaren och plocka fram gófikat. Sedan när Mats återvänt(han är ute på uppdrag) då blir det målning för hela slanten. Nu ska ranchen piffas upp rejält. Nåt som jag velat göra hela sommaren, men inte hunnit!

Here we go again!

Det känns helt plötsligt som hösten är här! Vad hände egentligen?! Bara sådär, lixom... från ingenstans. Men vi har haft en underbar och fin sommar, så det kan vi inte klaga på.

Själv har jag ärligt talat missat en del av det vackra vädret, då jag mest bara jobbat i caféet. Men tack vare vädret så har folk tagit sig ut och även kommit till mig och fikat och klappat djur.... Så det har varit värt allt jobb. Så många trevliga besökare!!!...
Inför nästa sommar och högsäsong är det massor jag tänker hinna göra.
Både hos djuren, här på gården och i caféet/gårdsbutiken.
Fick massor av nya fräscha ideér på vår semestertripp till södra sverige och Danmark!
Vänta ni bara! :) *flinar*

En stil som passar mig och min butik är denna inte alltför vita, men ändå så fräscha stil....New England.
Söker därför några leverantörer som kan passa... alltså både bra kvalitet OCH prisvärt. Svår kombo, men fullt möjlig. Det gäller bara att hitta dem. :)

 

"Lexington grundades 1997 i Sverige, och har blivit stora internationellt med sin New England-stil, tydligt återspeglat i pressfoton i bästa Hampsonsmanér. Sortimentet innefattar både inredning och kläder, allt med samma kärnvärden.
Under våren och sommaren ser vi mycket urtvättade mjuka jeanstyg bland textilerna. Vårkollektionen från Lexington company heter Travellers Collection och är en flört med landet, hästarna, den egna kryddodlingen och doften av torrt hö. Som alltid får vi tidlösa mönster, moderna snitt och hög kvalitét."

Lite onsdagsparty kanske!

David Guetta...