I´m in heaven!

Sitter här med näsan djupt ner i en bok(som tillhör ett program till datorn)
... full av vectorbilder.
Så himla kul och det bara kliar i fingrarna att få göra lite
snygga prylar med min Roland. Ja, asså min maskin som jag är så

impad av.
Kan sitta och bara tokstirra när han printar och sedan skär ut väggordet,
dekalen eller vad det nu är. Han är helt outstanding! =P

Men det är ju inte det som är det svåra och mest tidskrävande.
Nä, det är jobbet vid datorn, som dessutom ger mig skallebang.
Jag har insett att jag sitter som en kossa framför datorn och får

skitont i nacken av det. Därför måste jag träna lite mer och oftare.
Har varit duktig i veckan, och varit ute och gått... en gång (!)...
Ja, jag vet... så dåligt! Men jag har ju inte hunnit med mig själv alls den här veckan.
Helt hopplöst. Men imorr´nbitti, då... då ska jag ta en rask promenad med Charlie

(vår fina goldenkille) så fort hästarna kommit ut i hagen och boxarna är mockade.
Ja, efter pojkarna är skjutsade till skola och dagis, förstås.

Sedan blir det en stadstur, för att inhandla diverse behövliga artiklar, typ vin.
Jag har helt slut på fredagsmys och MÅSTE ju bara hinna in på boa... innan utvecklingssamtalet klockan ett.
Å, visst ja! Jag har ju ett kundmöte åxå i morrn, och Viktor skulle ha med sig en kompis hem...
Måste se till att jag är hemma till halv ett, då de kommer med bussen.
Men hur ska det gå till? Jag får ta med Viktor och hans kompis på Willes utvecklingssamtal,

eller be Mats kika till dem mellan sina kunder och byggnationerna i butiken...
Ja, ja det löser sig. Det har det ju gjort hittills denna lite hektiska vecka... =)

"Le och var glad, ty det kunde varit värre...
och jag log och var glad och det blev värre!"

Trots allt så älskar jag mitt liv, min familj, mitt jobb och allt runtomkring.
Våra trevliga kunder.. ja de är helt underbara. De flesta. Så tacksamma

och goá. Hade tidigt besök i morse, och det var en så bra start på dagen. :)

Jättetrevligt! :)

Jag måste säga att jag är glad att jag lämnade vården, då för 6 år sedan...

Allt har blivit så mycket sämre och jag ser hur mina tidigare arbetskamrater
mår jättedåligt efter alla dessa omorganisationer. Polpassen verkar vara ett h-vete, rent ut sagt!
Varför gör de så här? Det är ju så sjukt, och så vansinnigt idiotiskt.
Mest synd är det kanske om vårdtagarna, som ständigt får se nya ansikten,
och som är så utsatta. Det är inte en värdig tillvaro för dem, nä, inte schysst mot någon!
Jag älskade jobbet, inget snack om saken, och jag hade världens bästa arbetskompisar där på
Sundhem... men jag lider med dem idag, och är glad att jag hittat min egen grej,
som jag verkligen trivs med och brinner för.

Shit vilket långt inlägg det blev... Förmodligen har ingen orkat hålla upp ögonen hela vägen hit ned, men ...

Här kommer i allafall några bilder på min gamle trogne Valle 27 år gammal. Här har jag precis tagit av honom vinterpälsen.(!) Regnet vräkte ned, och Valle tog en liten promenad utanför stallet, bara för att få känna hur skönt det var att få komma in i värmen igen! Go´gubben min! Hästarna fick vara inne till efter lunch, sedan tog jag ut dem och gjorde fint och klart i stallet tills i kväll....

Nu blire att krama kudden! Natti natti alla!